schysst jobb

gallerians senaste reklamkampanj, "stockholm catwalking" med modeller som poserar med katter är sjuuukt tråkig. minst lika tråkig som den här (och den är ju ändå jääävligt tråkig)

okej okej okej okej ni vet jag ääälskar ordvitsar. att höra ordvitsar, att hitta på ordvitsar....men när det hamnar i reklamannonser blir det liksom för mycket. charmen bara dör när man inser att nån fått betalt för att komma på att man kan ha med katter på en catwalkbild.

läskig grej

det här hände igår: jag låg i sängen och läste jane eyre. telefonen ringde.
- hej, jag heter [nånting] och ringer från polisen. du har en kompis som heter x som bor i samma hus som du va?
- ja
- vi har ett ärende i hennes lägenhet men hon kan inte komma ner och öppna dörren åt oss, hon sa att du skulle kunna göra det
- ja okej
- tack

så gick jag ut med mina nycklar för att öppna dörren åt polisen. hörde röster i trapphuset på väg ner, blev orolig, undrade vad som hade hänt. hoppades att x inte råkat ut för något allvarligt. när jag kom ut på parkeringen såg jag att hon stod i sitt fönster och tittade ner, hon ropade

- sofia! säg åt polisen att de är i trapphuset nu! säg att de har en yxa!

jag ba, w00t??! poliserna springer runt och det är inte precis nån som kommer fram till mig och ber om nyckel, jag ser till och med att de har kommit in genom ingången på våning två. jag ba, yes, jag är på parkeringen med nycklar till polisen som polisen inte behöver och någon har en yxa och är i trapphuset. första impulsen då är liksom inte att gå till trapphuset. så jag ringer min kille som också står i fönstret och typ. hänger runt, kollar läget. till slut vågar jag gå in igen när jag ser att polisen fått tag i tre personer och jag frågar en polis om jag kan gå upp o om de behöver min nyckel och han säger nej och tackar för hjälpen. (vilken hjälp?)

ringde såklart x så fort jag kom in i lägenheten igen. det visade sig att hon o hennes kille hade hört en jävla smäll mot sin dörr, kollat ut genom titthålet och sett ett bråk i korridoren. och först såg det ut som att de hade nån slags pinne med i bråket men sen såg de att det var en yxa. klart man inte går ut i en yxkorridor för att hämta polisen. snubben som hade blivit påpucklad stod och pratade med polisen en stund senare, och inga ambulanser kom så jag antar att allt såg sjukt mycket läskigare ut än det var. vilken jävla tur.

det som liksom slår mig när en sån här grej händer är hur sjukt olika liv man lever fast i samma hus. liksom, jag kokar gröt och läser engelsk artonhundratalslitteratur, bloggar dricker te och lyssnar på portishead. tre våningar upp slåss nån med en yxa. liksom.

who wouldn't stand inside your love

förfall

jag har hört att det finns folk som sitter under universitetsseminarier och håller på med farmville på facebook. jag har till och med hört att det finns folk som går upp halv sex på morgonen för att skörda i farmville.

för att kunna skriva något

note to self: lyssna mer på erik de vahl, four tet, burial, st vincent, pj harvey, rachel unthank, blue roses och scarlett johansson.
titta på rob hunters bilder.

plats för omtanke

och allt det som händer i världen. det de skriver om i tidningarna. flyktingarna och nedskärningarna och det illegala och de som är sjuka och behöver hjälp. det bara går runt runt runt runt runt. människorna, man tänker på människorna och man vet inte vad man ska göra. vad ska man göra?

ambition makes you look pretty ugly

höstens ingredienser:
skola
musik
djurrätt

mamamamamama

tankar tankar tankar i tankemaskineriet
läraryrket ja eller nej
musiken ja eller nej eller hur
jane eyre och systrarna dashwood, monster och sånt
djuren och maten och allt det där
tänk tänk tänk
alla fina låtar
dansa eller inte dansa?

st vincent! så fin! så bra! så inspirerande!!

min plikt som kvinna

jag tänker inte bevärdiga anna anka med ett blogginlägg

raor!

det blev en fin helg trots feber och inställd skärgårdsvistelse. jag har läst och läst och ätit och ätit och tittat på film ("mean streets" och "förnuft och känsla". de var väldigt olika varandra. och väldigt bra). idag har jag läst "grendel" av john gardner och varit på romantisk promenad i frihamnen med min kille. han är bäst. så jävla grym och fin.

jaha

merde vad jag har blivit oförmögen att skriva blogginlägg på mer än högst två meningar. typ.

gimme

yes!

ååååh jaaaa äntligen det verkar som att nya bang har kommit!!! köpa köpa köpa!

...

alla borde verkligen läsa det här

okej jag obsessar om vma men sånt här gör mig så jävla ledsen och arg

t-pains storslagna entré till galan:

gaga

dumsnut

åååh jag vill aldrig lyssna på kanye west igen

i elfte timmen

precis när vårt förhållande är på väg att dö så tar du på dig en tröja som ser ut som en giraff. åh.

att gå över gränser på bästa sändningstid

Paparazzi live @ MTV VMA NY

okej. klicka på länken, kolla på klippet och slutligen: omvärdera lady gaga (börja vid 3:00 om du inte orkar med hela, låten är rätt kass). se, oavsett om du tycker att hon är bra eller dålig, hur hon står ut från mängden. sakta men säkert avtäcks och tydliggörs en plan, ett experiment. jag ser med spänning fram emot den dagen då jag fattar vad det är hon vill.

åhååå

pink & ricky gervais

i'm a real producer and you're just the piano man

det absolut bästa med att träna hemma är att få bestämma musik själv. jag tycker såklart att min playlist är den bästa. den är helt laglös med flera låtar av samma artist efter varandra. men den är bra. det räcker med några sekunder av beyoncés "single ladies" för att träningspeppen ska infinna sig. situps blir inte riktigt kul utan "lip gloss" av lil mama. och när det är dags för stretch så segar jag för att få lyssna på "me & u" med cassie två gånger.

rachelle lefevre

rödhårig inspiration

längtar!!!!!!!!!!!!!!!1

maaaw

nej det är inte gulligt/dogs love that stuff

det är det här vi har djur till

hajar inte

jag har varit på urban outfitters idag. jag hatar urban outfitters. with a passion. okej att de har en del snygga kläder. men resten då. vad fan ska man ha urban outfitters till?! om man redan har en personlighet alltså.

saknar man det så finns det gott om där. sminkset i kitschiga plåtlådor, coffeetableböcker med audrey hepburn på framsidan, hellokittyläppbalsam för en hundring, skojsiga böcker, fräscha kläder och accessoarer, lomography-kameror samt "the queen is dead" av smiths på vinyl. det är liksom ett ikea för den trendmedvetna stadsbon. man kan gå därifrån med ett startpaket och sen bara köra på. vara cool.

sen blir jag liksom rädd att det är nåt jag inte fattar. lite som med åsiktsmaskinen i dn på stan eller den här feist-recensionen jag inte kan hjälpa att bli arg på. för det är ju meningen att man ska bli arg på dem (åsiktsmaskinen o feist-recensionen alltså). de vet ju hur man ska retas för att folk ska bli arga. och så är man en loser när man blir arg. tycker urban outfitters också att jag är en loser? för att jag blir arg på alla de här jävla överdyra skitprylarna de vill att jag ska köpa? är det liksom så att de fattar att det är helt jävla meningslösa prylar och att det är det som är poängen? står de där med armarna i kors och ba "vi trodde du skulle fatta att vi bara skojade..."?

the thrill is gone

jag tror jag börjar tröttna på dig, katy. vi kanske inte borde ses mer?

fredag

det är på riktigt

http://www.aftonbladet.se/wendela/relationer/article5754339.ab

klipp klipp

blev helt plötsligt sugen på en ny frilla.

kanske...

eller nja...kanske inte.

i'm not your toy

ett bra skäl att följa katy perrys twitter: hon har bra koll på nya fina hittar. som den här till exempel




sjukt snygg sångerska btw. bra rödhårig inspiration.

alltså...människor.

okej. jag hade precis tänkt sätta mig ner och författa ett mejl till teater@dn.se och klaga på att deras cirkusrecensent alltid hänförs helt onyanserat av djurkonsterna, ständigt framhåller deras härlighet. jag hade tänkt länka till olika sidor där man kan läsa om att många djur på cirkus mår väldigt väldigt dåligt (jag skulle kunna börja med att länka till petas avslöjande om misskötta elefanter i usa. till exempel) och ge exempel på djurfria cirkusar som jag och andra djurvänner tillika dn-prenumeranter hellre läser om.

tänkte bara googla lite först. så jag sökte på "alf danielsson site:dn.se" för att se vad denne entusiastiske cirkusbesökare har gått på för föreställningar innan den jag läste om idag. och så hittar jag den här texten som skrevs för tre år sedan: "en cirkus måste ha djur"

och inser att det inte kan vara nån idé att mejla en så inbiten djurkolonialist och be honom gå på cirkus cirkör istället.

you live you learn

en låt jag aldrig lyckas släppa är "your congratulations" av alanis morissette. dels för att den är fin. dels för att jag alltid gillat att kunna plocka fram de ocreddiga musikkvinnorna och säga: jag gillar det här och det är okej. alanis, tori amos, fiona apple... du känner igen typen. de är smått excentriska, radiorockproducerade, med lite annorlunda och ibland jobbiga röster. jag fattar att folk kan ha skäl att hata deras musik. men jag har alltid gillat dem. och förut, skämts. jag har t.ex. hört att tori amos en gång gick fram till morrissey efter en av hans spelningar och sa "great songs, man!" och han svarade "how would YOU know?". men ja, det är säkert inte sant. och nu var det ju inte tori jag skulle prata om utan alanis.

en av mina första skivor var "jagged little pill". den kom 95 och jag lyssnar fortfarande på den. men min stora kärlek går till andra skivan, "supposed former infatuation junkie" som kom 98. den skivan förtjänar en kram. jag köpte den runt 2000 när den var på rea på exlibris i täby centrum. tajmingen för inköpet visade sig vara perfekt, vid ingången till tonåren och sen i förlängningen, vuxenvärlden. alanis ställde stora frågor om religion och vänskap, kärlek och passion och dans. min sinnebild av henne, naken bakom det långa håret i "thank u"-videon värmer mitt lilla hjärta som fortfarande på sätt och vis bara är tretton år gammalt. när jag såg på henne såg jag storasystern jag alltid drömt om. och vilka fina melodier! och så fräckt ibland när rösten bara sprack sådär! fick man? fick man göra så?!

hon sjöng "that i would be good even if i did nothing" och som trettonårig småtjockis med runda glasögon och en helårsprenumeration på FRIDA behövde jag verkligen verkligen alanis. jag kunde ligga på sängen i mitt turkosa rum och känna mig vuxen och smart, kanske sitta vid skrivbordet och skriva en dikt och titta på månen. jag spelade in skivan på ett kassettband till min kusin nettan (även hon en syster jag önskade mig). utöver det är jag den enda jag känner som har den skivan. alltså: det var alanis, månen och jag i unik symbios. ensamma i hela världen, men enade. tillsammans.

den sjuttonspåriga skivan är så lång att den tar slut samtidigt som tonåren går över. "your congratulations" avslutar skivan och påminner mig om att jag måste ta hand om mig själv. att jag inte behöver bli perfekt och att jag inte får kompromissa bort mig själv för andras skull.
och jag måste fortfarande lyssna på den då och då.

här är texten:

i wouldn't have compromised as much
so much of myself for fear of having you hating me
i would've sung so loudly it would've cracked myself!
i became self-conscious of anything exuberant

i wouldn't have sold myself short
i wouldn't have kept my eyes glued to the ground
if i had've known my invisibility would not make a difference
i would've run around screaming proudly at the top of my voice

i wouldn't have said it was in fact luck, i'm talking idealism here
i would not have been so self deprecating
i wouldn't have cowered for fear of having my eyes scratched out!

i wouldn't have cut my comfort off
i wouldn't have feigned needlessness
i would not have discredited every one of their compliments

it was your approval i wanted
your congratulations

californiaaaa

saknad: oc. ryan och marissas omöjliga förhållande och scenen när seth och summer pussas precis som i spiderman (3:45)

tack!

en anonym välgörare kan få köpa mig följande saker:
cd: judee sill - judee sill
nya svarta leggings
höstjacka
gymkort

happ

tappade blogpeppen. återkommer.

men jag ville ha morotskaka

häromdagen fick jag en rolig idé och ville se hur bloggen ser ut genom google translates ögon. det blev såklart lite crazy på engelska. men det mest crazy var att den översatte "lady gaga" till "jessica simpson".

hej

hejhej