anteckningar från ensam konsertkväll

inte vara framme i för god tid: man vill ju inte stå och hänga som ett fån längre än nödvändigt. det börjar 21, jag går 20.30. blir ändå lite stressad. tänk om jag missar nåt. tar bussen en liten bit, går resten.

promenadritual: går till bankomat, tar ut hundra, köper banan på 7eleven, åker rulltrappa, äter banan, tar ett tuggummi, lyssnar på asap rocky

åh nej, lång kö in! ska jag ställa mig helt ensam i lång kö eller ska jag gå ett varv och se om kön blir mindre om en stund?

aha, men där står ju en kille längst bak i kön och har hörlurar på sig, han är också ensam!!! jag ställer mig bakom dig, min ensamme frände. tack för att du också är här, det får mig att känna mig mindre dum i min ensamhet. men plz. börja ej prata med mig

tanke slår mig: ensamma snubben ska säkert träffa kompisar därinne. jävla svikare

bakom i kön: tjejgäng pratar om en kille som en av tjejerna gillar. "han sa att han var framme redan" "hoppas han inte är ett freak, jag har hängt med för många freaks" "men han verkar ju schysst"

hängt in jackan i garderoben. vad göra nu. förbandet spelar i stora salen. där borta i hörnet av foajén finns det vattenglas och vatten. ska jag dricka lite vatten. nej. jag är inte törstig. jaha. vad ska jag göra då. jag går väl och kissar då.

står och lyssnar på förband. helt ok bra. men de säger "fy faan va naaajs" i mellansnacket lite för många gånger för min smak. en eller två gånger hade nog räckt.

jag har mina runda guldfärgade örhängen på. gungar lite på huvudet till musiken.

cirkulerar i stora salen när lamporna tänds. intalar mig att jag gör det för att hitta bra plats. i själva verket vill jag inte att för många ska notera att jag är här själv. eller, gud förbjude, säga ngt till mig

ser person jag känner igen. överväger säga hej. ångrar mig. nu var det ju faktiskt sagt att jag skulle göra det här själv.

hittar ingen bra plats. lamporna är på och jag har inget att göra. fingrar lite på telefonen. fejksmsar lite. sen smsar jag lite på riktigt. till exakt tre personer. men ingen av dem svarar! jag är ensammast i världen. musiken är asdålig. och jag är inte sugen på öl eller vin. jag går väl och kissar igen.

fy fan vad tråkigt det här är

jag borde aldrig ha slutat röka!! tänk att ha nåt att GÖRA

asså är talib kweli ens SÅ JÄVLA BRA eller?

borde fan ha gått på thåström istället

JAJA. boar väl in mig här i mitten bakom ett tjejgäng. kanske tio minuter kvar att vänta. jag bestämmer mig för att ömsom betrakta roddarens arbete på scenen, ömsom beundra sammetsgardinerna. mkt fascinerande.

tack o lov till slut. lamporna släcks. nu kan ingen se att jag är ensam!!! kwelis dj kommer ut på scenen. han scratchar lite och säger till dj'n i baren: plz cut the house music. ja exakt, tänker jag. sen showar han lite. då blir jag glad. och sen säger han att vi måste make some noise om vi vill att talib kweli ska komma. ja okej då gör vi det då

några låtar in. vad allt känns annorlunda nu! jag gungar inte på huvudet nu bara, gungar hela kroppen, och armarna i luften. örhängena bara svajar. alltså maan!! vad fan surade jag för?? nu e allt bra ju. talib kweli rappar så sjukt bra! och vad han är trevlig! och snygg, i sin skinnjacka och svarta t-shirt och solglasögon! ibland spelar han en låt som är helt ok. sen kanske en låt som jag aldrig har hört. och så kommer en låt som jag älskar och kan utantill. men oavsett, jag står inte still en stund, jag har hamnat mitt i dansklungan, liksom bara hänger med. och det är lustigt, för jag märker att jag inte alls känner mig ensam längre. bara så himla glad.