bekanta

häromdagen hejade jag på en mkt avlägsen bekant i täby som efter hejkramen ställde den charmiga frågan "jobbar du fortfarande här". alltså jag blir både sur och inte sur av den sortens kommentar/fråga. sur blir jag för att det är en jävla rövig grej att säga. inte-sur blir jag för att jag får sån näring av bekantas ogillande. liksom, om bekanta jag kramar i täby c tycker att jag är lam, så tar jag det som ett tecken på att jag i själva verket är rätt jävla grym. vilket jag såklart också är, men det gör det väl inget om dom inte vet! mitt bästa möte med en ogillande bekant hade jag förra året, såhär gick det till:

bekant köper biobiljetter i min kassa
bekant: nämen hej!!
jag: hej!
bekant: jobbar du fortfarande här!
jag: ja!
bekant: men vad var det du skulle bli nu igen
jag: jag ska bli lärare
bekant: ja just det... det var det du skulle bli.....
jag: haha. ja.
bekant: ...och kort hår har du också...
jag: ja!!
bekant: bor du hemma eller?
jag: nej!
bekant: har du kille?? nej??
jag: ja faktiskt!!!!!!!!!!!!

den dagen gick jag hem och kände mig extra awesome. nu ska ni veta att jag även träffar gillande bekanta, men inte lika ofta (o sällan i täby c). de är goa och snälla på alla sätt o vis (men inte lika roliga att blogga om).