patos politik och poesi

hej alla! jag vet att världen ter sig mer och mer fruktansvärd för varje dag som går. så jag vill bara lite kort tipsa om denna debattext av johannes anyuru. den är lika delar patos, politik och poesi. den handlar om kroppar, makt, rum, blod, ord. den gör alltså ont. men den är pedagogisk, berörande, berättande. den säger till oss att vi ska använda vårt förstånd. det tycker jag, ändå och trots allt, är en hoppfull uppmaning.