nio år

i går rapporterades om en nioårig pojke i malmö 

som hållits fast av en väktare

väktaren hade sedan bland annat dunkat pojkens huvud mot centralstationens stengolv

och hållit för pojkens mun

i dag kan jag inte tänka på något annat

och när jag läser nyheten igen, så kommer jag att tänka på simon

att tänka på simon, är egentligen en sak som gör mig glad

för jag tänker att han är en riktig busunge

som tittar under lugg med sin finurliga blick

och har en mer eller mindre dräpande kommentar i bakfickan

redo att leverera i riktning mot någon av sina storebröder 

jag har flera gånger hört honom yttra påhittiga orsaker

att slippa hjälpa till med disken 

och han var till ingen hjälp alls

i somras då midsommarstången skulle upp

till hans förra födelsedag så köpte jag honom ett par byxor i blå manchester

byxorna visade sig senare vara alldeles för stora

i affären hade jag tänkt; för att vara nio år, så är han ganska så lång

och köpt ett par i storlek 160

och när han sedan höll upp dem framför sig

så gick de ända upp till hans näsa

(jag kan också bli lite ledsen när jag tänker på simon

för han brukar ofta glömma mitt namn

och det fyller mig med skuld och längtan

att oftare träffa mina bröder)

jag vet inte om detta är en dikt

för den gör i så fall för ont att skriva klart

det är ändå alldeles uppenbart

vart den var på väg nånstans 

och jag kan inte utsätta min brorson för det

inte tänka färdigt tanken

han är trots allt bara ett barn