famous last words: ÅH HUNDEN!

efter succén med inlägget som handlade om när jag råkade gå in i killarnas omklädningsrum kommer här ännu en liten berättelse om hur det kan vara ibland i vardagen när man är världens pinsammaste människa:
jo. det var alltså idag, när jag och min kille skulle gå ner på stan, som jag bestämde mig för att lägga mig ner ett slag på karlavägen. jajamensan. det var vid korsningen karlavägen/sibyllegatan, där jag bara helt casually tänkte att jag skulle kommentera att det sitter en ganska gullig hund och myser i skyltfönstret till en butik där på hörnet. så: jag gestikulerar på mitt vanliga sofistikerade sätt och utbrister: ÅH HUNDEN och glömmer därför (pga uppspelt av att se hund) typ hur man går ordentligt. resultat: snavar på trottoarkanten och LÄGGER MIG RAKLÅNG på gatan. yees. mitt i fallet insåg jag liksom att det var kört. skulle ej hinna hindra fallet. så jag tänkte typ: jaha, nu lägger jag mig visst lite här... min kille ba: men vad är det som händer?! och hjälpte mig snällt upp. sen gick vi vidare och efter bara en liten stund skrattade vi ganska så gott åt det hela. fast såhär nu i efterhand känns det hela bara så himla onödigt! dels för att den där hunden inte ens va så jävla gullig (en brun liten pudel) och att jag dessutom ser den typ varje gång jag går där. och ja såklart, att det var rätt pinigt också. men jag börjar bli van...

rip :(

amy winehouse är död! det är jag också jätteledsen för! :( här är min finaste amy-låt