ett långt inlägg om nästan inget

nån dag snart kommer jag åter att börja blogga om sånt jag bryr mig om som handlar om litteratur, politik, djur, film och typ varats olidlighet. just nu har jag dock lite mer pressing matters att ta upp som

-musiktorkan
häromdagen antydde jag typ att jag går utan musik i flera timmar när jag är på jobbet. det är inte riktigt sant. man får höra musik på jobbet också, till exempel: komahissmusiken i ljusgården och låtar i trailers som hörs ut i foajén (som t.ex min gamla favoritlåt forty six & two (skojar inte) i trailern till någon spännande film (minns inte om det var i trailern till den om tåg som sprängs eller den om apor som tar över världen)). men mycket vill ha mer. sååå: igår på min lediga dag kände jag mig helt musikuttorkad och lyssnade seriöst på musik konstant förutom när jag somnade på soffan och när jag tog ett bad (eller, jag hade faktiskt ipoden en liten stund i badet. men jag insåg att det var en dålig idé med tanke på min klumpighet i allmänhet och min post-jobb-trötthet i synnerhet. (liksom: jag försökte nyss brygga kaffe utan vatten. just sayin.) det vore snopet att ha ihjäl mig själv och/eller min ipod bara för att jag vill lyssna på "novacane" i badet.
jaja. vad jag egentligen ville säga var: här är några låtar jag verkligen gillar och saknat och som jag lyssnade på igår när jag var på musik-rehab:


frank ocean - we all try


florence + the machine - cosmic love


weeknd - house of balloons / glass table girls


bon iver - perth




-hår
jag har en klipptid bokad snart för jag har länge längtat efter att få tillbaka min korta frilla och med den, min mojo. men nu känner jag mig plötsligt så förvirrad sen jag sett så många fina tjejer med långt rött hår som amy adams (som förresten är så JÄVLA grym (se "the fighter"!!!), rihanna (färgen! helt fantastisk) och florence welch. ska jag verkligen klippa mig? vill inte jag också va en sån gullig tjej som alla andra?! och om sanningen ska fram: att ha kort hår är att varje dag stå på den hårfina (heeehe) gränsen mellan robyn och maud olofsson. jag behöver nog inte säga på vilken sida av den gränsen man vill stå. men samtidigt kan jag ju va så jävla fierce i mitt korta hår! alla dessa beslut...när jag blev spådd i handen som tonåring av en klasskompis sa hon att min livslinje delade sig, som ungefär ett floddelta, och att det betydde att jag en dag skulle fatta ett svårt beslut, och som följd av det beslutet skulle min livsgång liksom antingen följa den ena eller andra vägen....måste ju va det här hon pratade om....hmmm...