nu ni, ska ni veta att det är lappfest här på värda vägen! själv gillar jag mest lappen längst ner. tycker i allmänhet det är roligare med arga lappar vars syfte är att ena oss hyresgäster mot gemensam fiende (dvs hyresvärd) än lappar som bara skäller på t.ex. väggdunkare/klädtjuvar. (+ att det är fint att den som skrev den lappen liksom mest verkar vilja berätta för oss andra hur synd det är om den)
säg vad. ska lauryn hill komma til sverige. och spela "the miseducation of lauryn hill". i sin helhet. typ alltså. x-factor och doo-wop. och to zion. säg vaaad. är detta sant. du skojar. om det är sant. så har jag endast en sak att säga om det. och det är: i want to go to there.
ELLER. det visade sig att jag hade lite mer att säga angående detta. jo. såhär är det va. vet ni att jag älskar the miseducation of lauryn hill. jag fick den på min födelsedag när jag fyllde elva. så himla härligt minne: att svänga runt till den skivan i turkost flickrum varje dag innan skolan. 98 var ett så fint hiphop-år för mig! jag köpte en 2-pactröja på punkt shop och kände mig sjukt tuff....gick på disco i den o dansade till can i get a... (lätt den enda discohöjdpunkten). och sen så en dag var doo-wop med på voxpop. så himla bra var den! lauryn var så jävla cool, sjöng o rappade så himla bra...o hade så coola kläder och coolt hår! ja, tänk att jag hade så himla bra smak redan då! eller ja. bitvis får man väl säga... några andra favoritband det året var ju (urval): korn, cleopatra och take5 (MISSA EJ denna sista länk! srsly you guys! "your love's like a rollercoaster/ a hoo-hoo-hoo").
MEEEN blablabla. poäng: jag älskar ej många skivor nu som jag älskade när jag va elva. men jag älskar fortfarande miseducation of lauryn hill. det tycker jag e lite fint. och det vore himla gott att gå på den där konserten. och få svänga runt till:
i. jag känner mig så utanför på internet för att jag ej ser glee. jag vill så gärna se glee som alla andra!
ii. kommentar till föregående punkt: :'(
iii. idag gick jag på stan. jag köpte en fluffig jacka. okej. sen gick jag på drottninggatan och lyssnade på snobben-julskivan. sen lyssnade jag även på supremes-julskivan. sen gick jag och FIKADE. fy fan vad gött det var hörni! det var min juldröm come true. jag åt en saffranssnäcka och tittade ut på juleljusen i gamla stan. i magen myste saffranssnäckan och goaste julkänslan. jag kan ej förklara det på ett värdigt sätt!
iv. anna och jag såg breaking dawn del ett igår. det var vi och en person till i en salong på ca 588 platser. det var så himla fett! filmen var... bättre än väntat. bitvis ganska mossig (surprise). typ: nu bråkar rosalie och alice om huruvida det som är i bellas mage heter "foster" eller "bäbis". bitvis så himla jävla störd story. typ: nu blir varulv själsfrändeförälskad i nyfödd vampyrmänskobäbis. man ba: händer detta? verkligen? MEN även bitvis mysig: typ fragment av känslan från första filmen, fina skogar och fin musik. framförallt dock är man ju glad att edward o bella till slut får ligga!! så himla kul för dem!
idag har jag varit på zumba! och oj vad mycket folk det var, folket älskar tydligen zumba. det var kul, men musiken var verkligen förskräcklig! fast jag har ganska hög dålig-musik-tröskel när det gäller sån gruppträning. väntar mig knappast mer än: dålig discoreggaeton, dålig discosalsa. man får helt enkelt gilla läget o se glad ut. värre är det på danslektionerna. där ondgör jag mig gärna över låtval jag tycker är dåliga, tänker typ: "FY! detta ä ju inte riktig hiphop!!". meeeen... inget ont som inte har nåt gott med sig - det har bland annat lett till att jag o katta har fått chans att bonda i vårt gemensamma chris brown-hat (yes, efter ca 18 års vänskap har vi äntligen hittat något vi har gemensamt!). o det är ju ändå rätt fint.
när lisa milberg var med i hej konsument i våras och skrev att hennes modeförebild var the dude, då tänkte jag att hon bara skojade. men sen såg jag om the big lebowski häromdagen och jag måste ändå säga att jag fattar dealen. jag gillar verkligen kombinationen: knäppt mönstrade bralls och munkjacka/kofta.
nån dag snart kommer jag åter att börja blogga om sånt jag bryr mig om som handlar om litteratur, politik, djur, film och typ varats olidlighet. just nu har jag dock lite mer pressing matters att ta upp som
-musiktorkan häromdagen antydde jag typ att jag går utan musik i flera timmar när jag är på jobbet. det är inte riktigt sant. man får höra musik på jobbet också, till exempel: komahissmusiken i ljusgården och låtar i trailers som hörs ut i foajén (som t.ex min gamla favoritlåt forty six & two (skojar inte) i trailern till någon spännande film (minns inte om det var i trailern till den om tåg som sprängs eller den om apor som tar över världen)). men mycket vill ha mer. sååå: igår på min lediga dag kände jag mig helt musikuttorkad och lyssnade seriöst på musik konstant förutom när jag somnade på soffan och när jag tog ett bad (eller, jag hade faktiskt ipoden en liten stund i badet. men jag insåg att det var en dålig idé med tanke på min klumpighet i allmänhet och min post-jobb-trötthet i synnerhet. (liksom: jag försökte nyss brygga kaffe utan vatten. just sayin.) det vore snopet att ha ihjäl mig själv och/eller min ipod bara för att jag vill lyssna på "novacane" i badet. jaja. vad jag egentligen ville säga var: här är några låtar jag verkligen gillar och saknat och som jag lyssnade på igår när jag var på musik-rehab:
frank ocean - we all try
florence + the machine - cosmic love
weeknd - house of balloons / glass table girls
bon iver - perth
-hår jag har en klipptid bokad snart för jag har länge längtat efter att få tillbaka min korta frilla och med den, min mojo. men nu känner jag mig plötsligt så förvirrad sen jag sett så många fina tjejer med långt rött hår som amy adams (som förresten är så JÄVLA grym (se "the fighter"!!!), rihanna (färgen! helt fantastisk) och florence welch. ska jag verkligen klippa mig? vill inte jag också va en sån gullig tjej som alla andra?! och om sanningen ska fram: att ha kort hår är att varje dag stå på den hårfina (heeehe) gränsen mellan robyn och maud olofsson. jag behöver nog inte säga på vilken sida av den gränsen man vill stå. men samtidigt kan jag ju va så jävla fierce i mitt korta hår! alla dessa beslut...när jag blev spådd i handen som tonåring av en klasskompis sa hon att min livslinje delade sig, som ungefär ett floddelta, och att det betydde att jag en dag skulle fatta ett svårt beslut, och som följd av det beslutet skulle min livsgång liksom antingen följa den ena eller andra vägen....måste ju va det här hon pratade om....hmmm...