mer om våld på film:
i k special-dokumentären om regissören michael haneke beskriver haneke bland annat hur oerhört rädd för våld och fysisk smärta han är. lite längre in i dokumentären beskrivs han också, då av juliette binoche, som en väldigt rädd människa som genom sina filmer försöker bearbeta/undersöka sin rädsla. jag tänker att det säger mycket om det ärliga sökande som ligger bakom hans filmer och, i förlängningen, det brutala våld som skildras i dem (ett sökande jag har svårt att se ligga bakom en film som "drive").
jag har sett tre av hanekes filmer - "pianisten", "funny games (U.S.)" och "dolt hot". sistnämnda innehåller en av de starkaste våldsskildringar jag sett, en brutal självmordsskildring. den är oerhört upprörande, men inte på något sätt esteticerar den våldet som t.ex. "drive" gör. den är upprörande för att den vill vara sann, inte effektfull för att den vill vara snygg.
våldet i "drive" fick ju min själ att vilja dö för att den inte klarade av känslan av att inte bry sig om våld som händer framför ögonen på den. när jag ser "dolt hot" vill själen i och för sig också dö, men då för att den blir rädd, bestörtad, förtvivlad över att den lever i en värld där våld gör ont och är verkligt.
2 kommentarer:
fan, jag gillade verkligen drive, och jag brukar säga att jag gillar våld på film, i synnerhet hypervåld (obs! jag är medveten om att detta är en kontroversiell åsikt). jag blev väldigt äcklad av våldet i drive, jag tyckte hela paketet på hur våldet presenterades gav en ryslig eftersmak.
exempel:
vill minnas att slow motion-headshottet ville ge en känsla av bullet-time, dvs. att gosling hinner se skurken i spegeln (?), reagerar fort, går till väga medan tjejen blir av med huvudet (såg ut som en trovärdig headshot imo? åtminstone gav en illusion av att "så där ser det nog ut om man får ett skott i huvudet").
jag tror inte det skulle vara samma uppbyggnad / signifkans i scenen om det vore över på en sekund (vore dock coolt). jag antar att vi ska se att goslings karaktär precis inser att något är på tok, inte tjejen, och vi som tittare får några extra sekunder att fatta detta medans vi får se ett headshot i slow-mo.
en liknande scen är i hissen, när gosling ser att killen har pistol, så blir det lite slow-mo, en kyss, sen bankar han skiten ur hisskillen (ej slow-mo va?). den scenen var vedervärdig, fy fan. mycket starkt, imo. "varför slutar han inte slå? å andra sidan, gotta make sure..." tänkte jag.
jag tänker såhär lite. drive var en sjukt "snygg" film som satsade mycket på estetik och coola gubbar
(btw, jämför typsnittet i början med detta typsnitt: http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/d/d1/GTA_vice_city_logo.png/150px-GTA_vice_city_logo.png - 80-talets västkust någon? det spelet utspelar sig i ett fiktivt åttiotal btw)
därför förstår jag att en slow motion-headshot kan ses som om det är stiliserat och väldigt estetiskt för att skapa [insert something] effekt. på så sätt känns våldet som ett verktyg för att göra filmen coolare, vilket i sin tur avdramatiserar den sjuka skit som försiggår i drive. jag köper det argumentet.
personligen såg jag våldsscenerna som innovativa i det avseendet att de ofta skapade en känsla av obehag som oftast inte infinner sig i våldsamma filmer (läs: scenen med mekanikergubben och gangsterbossen mot slutet och hisscenen i synnerhet). och detta skedde inte genom att de enbart gjorde extra äckliga saker eller att de våldsakter de utförde var extra våldsamma, utan det uppnåddes ofta med saker som blandning av slow-motion och realtid, visa mer än nödvändigt, till viss del hypervåld (hur skulle man själv reagerat i hissen egentligen? hur fan skulle nån reagera i en sån situation???) et al.
min poäng är att bara för att drive gör anspråk på att vara en snygg film behöver inte vissa komponenter i filmen agera syfte till detta mål. slow motion-headshottet kan således vara ett uttryck för något annat än att stilitisera / estetisisera (finns dessa ord ens....) våldet.
eftersom jag gillar drive så tror jag på denna teori. ajdöööööööö
först o främst - tack för lång+go kommentar! jag <3 långa+goa kommentarer!!
alltså jag fattar verkligen din poäng. jag tror nog också att våldets snygghet egentligen ska tjäna ett annat syfte än att bara vara snyggt. jag tänker mig att det brutala våldet ska skapa avstånd mellan filmen och tittaren. att tittaren ska fjärma sig från filmen, och att det finns en poäng med det i och med att det är en film som handlar så mycket om: isolation, avstånd. för hur ska man liksom som tittare kunna "komma nära" i en scen som hisscenen (utan att mista sin mänsklighet). det blir som en själslig överlevnadsinstikt att man kan fjärma sig från det. och jag tror att det är meningen+finns tanke bakom det! alltså jag förstår vad filmen vill. och jag köper din poäng+teori. bara att jag ogillar den typen av film, jag pallar inte med det där avståndet.
så, jag tror det handlar mkt om smak/gillande. jag tror typ jag pallar med hypervåld på ett annat sätt om det sker inom ramen för andra berättelser. kanske om det finns något i det som är humoristiskt (jag vet inte, kill bill eller nåt). eller om det sker inom ramen för en berättelse som är sjukt overklig från början (typ "suspiria" som liksom handlar om häxor på balettskola i tyskland).
Skicka en kommentar